![]() |
||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||
![]() |
![]() |
![]() |
Nr 458, den 27 maj 2002 Tid, spelrum och relationer minskar stressÄr dagens samhälle anpassat för människan? Artiklar på temat har fyllt dagspressen den senaste tiden. Bakgrunden är naturligtvis de ökande sjukskrivningarna, den allt vanligare diagnosen utmattningsdepression och den allmänt ökande stressen t.o.m. hos barn. En tydlig ingrediens verkar vara att vi får allt mindre tid för oss själva och andra människor. Jag träffade nyligen en afrikansk familj som bott ett antal år i Sverige. Stress var för dem ett nytt ord som inte hade någon innebörd innan de kom till Sverige. Ju mer de berättade desto tydligare blev bilden av ett förvisso fattigare land i Afrika men med mycket mer tid för nära relationer mellan människor: barn, vuxna och äldre. Dalai Lama berättar i sin bok Etik för ett nytt millennium om hur han upplever att människor i väst, all levnadsstandard till trots, inte är lyckligare snarare tvärtom än människor i många fattigare länder. Tolkningen som Dalai Lama gör är att fattiga människor måste hjälpa varandra för att överleva. Relationer är därför livsavgörande för dem. En helt annan vinkel beskrivs i boken The Loyalty Effect av Frederick F. Reichheld. Reichheld har forskat på lönsamma företag och upptäckt att de mest lönsamma ofta var de som satsade på långsiktiga relationer med både kunder, leverantörer och anställda. Det hela är inte så konstigt; människan är ju ett flockdjur och mår bäst i relation med andra människor. Vi behöver också tid för oss själva. En åtgärdslista för bättre relationer, hur ser den ut för individen, arbetsplatsen och samhället? Här är några förslag:
I vår materialistiska värld glömmer vi lätt att vi är människor. Människor från andra delar av världen kan påminna oss. Lycka till! Jonas Himmelstrand Info om boktitlar: www.strategier.se/458.html © 2002 Fortbildningsbrevet Strategier för att Lära & Växa • Utskrift
|
||
![]() |
![]() |
![]() |