Nr 597, den 20 oktober 2008

Några av inlärningens paradoxer förklarade

Modern forskning på skola och inlärning har givit ett antal svårförklarliga paradoxer. Men modern hjärnforskning och tillämpad anknytningsteori kan förklara dem och ger samtidigt en helt ny bild av hur inlärning egentligen går till.

Sedan skolan introducerades på 1800-talet har knappast några nya inlärningsformer provats i större skala. Men under de senaste 25 åren har hemundervisning vuxit starkt, från några tiotusentals barn, till 1–2 miljoner barn runt om i världen idag. Hemundervisning är inte bara "skola hemma", utan många har helt brutit med traditionell skolpedagogik och gör istället s.k. icke-skola, alltså en helt fri pedagogik med barnets motivation i centrum.

Forskning på hemundervisade barn visar på flera pedagogiska paradoxer:

Kunskapsinhämtningen och den sociala utvecklingen är minst lika god som i skolan, och i modersmålet ofta väsentligt bättre. Dessutom lyckas fria icke-skolare lika bra som föräldrar med skolbänk och schema. Men i skolan har den fria s.k. flumpedagogiken inte varit lika framgångsrik. Där fungerar ordning och reda i regel bättre – även om undantag finns.

Ju lägre social status hos föräldrarna desto bättre lyckas de, relativt sätt jämfört med skolan, med sin hemundervisning.

Paradoxerna verkar härstamma ur tron att kunskap och pedagogik är basen i inlärning. Men dessa nya data antyder att anknytningen till den vuxne person som lär ut är viktigare än pedagogiken.

Goda föräldrar har givetvis en anknytning till sina barn som en aldrig så välutbildad lärare sällan kan få i en klass med 20-30 barn – även om denna insikt kan antyda nya pedagogiska modeller i skolan.

Om anknytningen betyder mest, då spelar den pedagogiska modellen ingen roll vid hemundervisning – anknytningen finns ändå. Däremot behöver skolan arbetssätt som får elever och lärare, som inte har en nära relation, att fungera bra ihop.

I den omdiskuterade TV-serien Klass 9A gick en del lärare långt utanför den typiska lärarrollen för att skapa en god anknytning med de minst motiverade eleverna.

Vad kan man som lärare, skolledare och förälder dra för slutsats av detta?

Relationen är central för inlärning, i synnerhet med den som inte knyter an helt lätt. Det finns ett enormt värde i att skapa goda nära relationer med sina elever.
Ju starkare positiva familjetraditioner, desto tryggare barn: Daglig familjemiddag, födelsedagar, semestrar, helgfirande bygger starka relationer i familjen. Detta underlättar även för barnen att knyta an till vuxna i skola och förskola.

Förutom forskning på området så finns det mängder av anekdotisk kunskap i böcker och tidskrifter där hemundervisare berättar om hemundervisningens pedagogiska process. Detta är kanske den mest intressanta pedagogiska verkstaden av idag.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Källor och mer läsning: www.strategier.se/597.html