![]() |
||||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||
![]() |
![]() |
![]() |
Nr 351, den 25 augusti 1997 Konsten att ge konstruktiv kritikAtt ge personlig kritik till andra på ett konstruktivt sätt är något av det svåraste som finns. Det är lätt att såra och sätta igång helt andra processer än man avsåg. För att lyckas med detta behöver vi ha en klar positiv avsikt med vår kritik. Här ska vi titta på den svåraste kritiken, den som är nära förknippad med vår personlighet, t.ex. hur man talar inför en grupp, hur man löser konflikter, barnuppfostran m.m. Är det nödvändigt att ge kritik överhuvudtaget? Nej, många gånger är det onödigt, men givetvis behövs det när någon av slarv, okunskap eller ilska gör fel som kan få konsekvenser i ekonomi eller mänskligt lidande. Fråga dig själv: "Vad är min avsikt med att kritisera?" "Hur kommer den här personen att ta emot kritiken?" "Vad vill jag ska ha hänt när jag har givit kritiken?" Slutligen: "Hur ska jag agera för att nå detta resultat?" Känner vi personen väl så blir allt detta givetvis lättare. Konsten är ofta att kunna särskilja mellan vår egen reaktion och det som faktiskt händer. Ibland misstolkar vi en situation därför att den påminner oss om något ur vårt eget förflutna. Vi reagerar starkt och säger i affekt: "Vad håller du på med? Du gör fel! Så där får man inte göra." Vi dömer personen efter vår reaktion. Personen kanske inte förstår var all denna affekt kom i från och känner sig kränkt och attackerad. Det är lätt att kasta ut barnet med badvattnet när man ger kritik på fel sätt. Människor blir rädda och tappar självförtroendet. De förlorar kreativitet och initiativkraft när de försöker undvika fortsatt kritik. Här följer några konstruktiva sätt att få igång en diskussion kring frågor där det är svårt och känsligt att ge kritik:
Lycka till! Jonas Himmelstrand © 1997 Fortbildningsbrevet Strategier för människor & organisationer i förändring • Utskrift
|
||
![]() |
![]() |
![]() |