Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 833, den 17 juni 2019

Låt skolan dö – länge leve lärandet

Allmän skola har sedan länge passerat bäst-före datum. Många skolor hålls vid liv av en självuppoffrande lärarkår som genom närmast heroiska ansträngningar håller verksamheten flytande.

Rubriken kommer från John Steinbergs bok från 1998 med samma titel. Budskapet är ännu mer aktuellt idag 20 år senare. Men är det verkligen så illa? Varför har det blivit så här? Kan inte skolan räddas? Att skolsituationen i Sverige är alarmerande på många håll är allmänt känt. Låt oss därför fokusera på den andra frågan.

När obligatorisk skola introducerades i mitten av 1800-talet var dess uppgift begränsad till att lära barn läsa, skriva, räkna och kanske lite omvärldskunskap, kunskaper som inte alla föräldrar hade. Dessutom befann sig skolan som regel i elevens anknutna by, föräldrarna kände både varandra och läraren. Värdegrunden var given och behövde inte ens benämnas.

Idag har alla föräldrar gått i skola eller fått motsvarande kunskaper på annat håll. Skolan har fått långt fler ämnen att undervisa om och dessutom en fostrande roll. Föräldrarna hålls sysselsatta med heltidsjobb, inte sällan emotionellt stressande sådana. Skolan har flyttat utanför elevernas anknutna by och istället har eleverna knutit an till varandra. Lärarkåren håller ännu skolan igång men till priset höga sjukskrivningar och tidiga avgångar.

Genom bland annat neurovetenskapen har vi idag väsentligt större kunskap om de processer som leder till mognad och lärande hos unga. Skulle vi idag bygga ett utbildningssystem för våra unga skulle vi aldrig uppfinna institutionen skola. Vi skulle inse vansinnet i att sätta ihop 30 hormonstinna tonåringar i samma klassrum 6-7 timmar om dagen i skolenheter på ibland flera hundratals barn. Vi skulle inte använda ett uns pedagogik för förskolebarnen. Vi skulle skrota idén om ålderssegregerade grupper‚ alltså barn i samma åldrar i samma grupp. Vi skulle skapa former för individualiserad undervisning under trygga sociala former.

För snart 20 år sedan ställde jag paradigmfrågan till en grupp lärare: "Vad är det som är omöjligt att göra idag, men som om det vore möjligt, radikalt skulle förbättra verksamheten?" Lärarna svarade med en mun: "Den fullständigt individualiserade undervisningen". Bakom formuleringen låg sannolikt insikten att en dylik undervisning även ger varje barn en individuell vuxenanknytning. Paradigmteorin säger att svaret på paradigmfrågan redan existerar i form av någon osynliggjord illa ansedd verksamhet som ingen vill tala om.

Skolans bäst-före datum synliggörs tydligt när hemundervisade barn utvärderas och man ser hur förhållandevis lite tid de behöver för att nå skolmålen i en god hemundervisande miljö. Tiden kan de istället använda åt sina verkliga intressen, som i sig resulterar i ett formidabelt lärande. Hur kan dessa förutsättningar uppskalas till att gälla allt fler barn? Detta är frågan våra skolpolitiker borde diskutera.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/833.html


© 2019 Utvecklingsbrevet Strategier för Mänsklig PotentialUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN