Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 789, den 19 juni 2017

Tänka själv och annorlunda, eller tänka lika?

Strategiers läsare lär tillhöra den grupp som oftare tänker tämligen självständigt utifrån såväl erkänd kunskap som egna erfarenheter. Att tänka själv innebär inte att alltid tycka annorlunda, men att komma till sin ståndpunkt efter inre reflektion.

Flera vetenskapliga discipliner och värdegrunder pekar på att full mänsklig potential innebär en självständigt tänkande människa med öppet hjärta, någon som tänker själv och accepterar att andra gör detsamma, och där fredlig kommunikation är möjlig också när man tycker olika.

Vi kan väl lugnt konstatera att vi inte är där ännu, i varje fall inte på nationell skala i något land i världen idag. I ungdomsvärlden är att tycka lika som kompisarna närmast en norm genom jämnårigorienteringen. Även i vuxenvärlden söker sig många till vad andra tycker eller identifierar sig med olika ideologiska grupper, s.k. identitetspolitik, eller någon ideologisk hemvist som slutar med -ist: humanist, feminist, socialist etc. Vi ger upp vårt självständiga tänkande för att få tillhöra. Vi slutar lita på vår egen mänsklighet.

1900-talets utvecklingspsykologer kallade utvecklingen till att tänka själv för individuationsprocessen, den process där vi utvecklar vår unika särart – inte att förväxla med dagens begrepp individualism som betyder något helt annat. Vi kan sägas ta på oss en provisorisk personlighet under uppväxten som vi lånar från familj, förskola, skola och ibland kompisar. Men många av oss lämnar aldrig denna provisoriska personlighet, utan finner den tillräckligt bekväm eller blir ständiga sökare.

Men om allt går väl är vi ämnade att i tidig vuxen ålder utvärdera denna provisoriska personlighet utifrån vad som stämmer med vår erfarenhet av att vara oss själva. Genom individuationsprocessen bygger vi vår personlighet från erfarenheterna av våra inre drivkrafters möte med världen.

Denna process kräver dock full mognad: integrativ förmåga att känna samtidiga motstridiga känslor, adaptiv förmåga att kunna lämna sådant som inte fungerar och inte minst den inre drivkraften att växa, den framåtskridande processen.

Men varifrån kommer denna inre växtkraft som driver oss till utveckling. Jo, vi vet att den typiskt kommer fullt tillfredsställa emotionella behov. Enkelt uttryckt: barnet som har tråkigt kommer att väcka denna inre drivkraft när de emotionella behoven är bräddfyllda – efter att ha gosat en stund med sin anknytningsperson, eller efter en uppfyllande familjemiddag, eller efter en nyss upplevd känsla av framåtskridande, eller efter en stark inre upplevelse av anknytning med sig själv.

När vi har en anknytning som går på djupet och därmed alltså inte ställer några krav på oss – ja, då får vi drivkraften att växa till vadhelst vårt inre förmedlar. Verklig självständighet kommer ur en djup anknytning, kanske en paradox men likväl fullt sant. Att tänka själv får näring av djupa nära relationer. Tänk själv!

Lycka till! Jonas Himmelstrand


© 2017 Utvecklingsbrevet Strategier för Mänsklig PotentialUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN