Strategier nr 619 tips

Nr 619, den 19 oktober 2009

Tips för att våga och växa

Individuationsprocessen

Individuationsprocessen är det psykologiska begreppet för den process där vi frigör oss från föräldrahemmet och uppväxten för att bli självständiga människor. Där utvärderar vi den livsstil och de trossatser som uppväxten givit oss relativt den egna person som vi faktiskt blivit. Passar den här "kostymen" mig? Eller måste den sys om någonstans?

Det finns ingen neutral kostymstorlek, inte heller något neutralt förhållningssätt till livet. Istället väljer vi en livssyn som utifrån våra egna upplevelser av livet ger oss de svar på de eviga frågorna som känns rätt för oss.

Föräldrar, lärare och andra kan aldrig helt veta vad som rör sig inom oss. Ingen kan göra individuationsprocessen åt oss. Det är något vi måste göra själva.

Denna process förefaller ske instinktivt någon gång under åldrarna 20–50 år. En enkel övning belyser grunden i vad processen handlar om:

Skriv en lista där du fyller i utsagorna: "Man bör…", "man borde…", "man ska…" och "man måste…" Detta är i regel sådant som andra människor sagt till oss under vår uppväxt. Vi har tagit det till oss vid en ålder när vi inte kunde reflektera över det. Är det din sanning?
Ta sedan listan och styrk över alla "man bör…, "man borde…", "man ska…" och "man måste…" Skriv istället dit "Jag vill…" på samtliga. Läs nu högt upp varje punkt och notera efter varje punkt hur det känns. De som känns bra också med "jag vill…" är förstås sådana som är väl integrerade i din personlighet, sådant du vill behålla. De punkter som känns fel är förstås sådana där du behöver hitta en ny egen ståndpunkt.

Individuationsprocessen är viktig om vi ska realisera vår fulla potential. Det är bara du som hör din inre röst. Därför kan endast du förverkliga din fulla mänsklighet. De vuxna under uppväxten kan aldrig göra jobbet åt dig. Däremot kan de ge dig den trygghet du behöver för att själv ta reda på vem du är.

Lycka till! Jonas Himmelstrand