Skrivut nr 649 huvudartikel

Nr 649, den 28 februari 2011

Fötterna på jorden och huvudet i himlen

Det finns många modeller för att beskriva människans emotionella, mentala och andliga växande. Maslows behovstrappa är kanske den mest kända. Här är dr. Gordon Neufelds modell av vår utveckling från beroende till självständighet.

Ett vanligt personligt dilemma är den upplevda konflikten mellan individualitet och gemenskap. Redan Maslow antydde dock att konflikten var en chimär – vi kan ha både och. Neufeld visar hur anknytningsprocessen under uppväxten går från ett totalt beroende till en självständighet som inte utesluter en nära gemenskap.

Första levnadsåret knyter barnet an via sinnena. Det är föräldrarnas kroppskontakt, röster, synliga närvaro och doft som signalerar deras närvaro och håller anknytningen vid liv. Men en anknytning genom sinnena blir snart begränsande.
Andra levnadsåret börjar barnet knyta an genom att imitera vad föräldrarna gör. De kopierar deras beteenden för att behålla anknytningen. Men även detta blir snart begränsande för barnet.
Tredje levnadsåret knyter barnet an via lojalitet och att "höra samman". 2-3 åringen säger: "Det är min mamma." Att få syskon i denna ålder leder ofta till avundsjuka. Man är lojal med, och tycker som, sin anknytningsperson. Detta blir förstås också snart en hämsko för utvecklingen, även om denna form av anknytning ibland förekommer även hos vuxna.
Fjärde levnadsåret knyter barnet an genom att uppleva sig viktig och betydelsefull för sina föräldrar. Att få erkännanden för att vara duktig och kunna saker blir viktigt. Parallellen till Maslows fjärde nivå är påtaglig. Men att alltid behöva vara duktig hämmar till slut också.
Femte levnadsåret sker en väsentlig förändring. Barnet förstår begreppet kärlek och förstår att kärleken består även när man är åtskild. Här inträder mognaden att kunna vara borta längre stunder från föräldrarna i förvissning om att anknytningen består. Tecknet är 4-5 åringen som spontant utbrister: "Jag älskar dig mamma. Jag älskar dig pappa."
Sjätte levnadsåret träder den slutliga frigörelsen in för första gången, även om det kommer att ta många år innan den utvecklats till fullo. Den handlar om att bli sedd, att lära känna någon på djupet, att kunna respektera en person, deras upplevelser och uppfattningar, utan att behöva hålla med, och ändå vara i gemenskap. Här är det möjligt att vara nära anknuten och ändå helt självständig. Det är en parallell till Maslows högsta nivå.

Verkligheten är inte lika perfekt. Också vuxna fastnar i vissa stadier. Unga klär sig lika, tycker lika och vill vara i ständig sinneskontakt genom sociala media. Svartsjuka och fotbollsvåld är en återgång till lojalitets-nivån. Behovet av erkännanden och beröm är en outvecklad fjärde nivå. Men vi kan alltid växa till att ha fötterna på jorden och huvudet bland stjärnorna.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/649.html