Skrivut nr 543 huvudartikel

Nr 543, den 18 april 2006

Vad betyder självförverkligande egentligen?

Självförverkligande är ett begrepp som den amerikanske psykologen Abraham Maslow använde för att benämna de högsta behoven på sin välkända behovstrappa. Idag används begreppet ofta felaktigt till att benämna företeelser längre ner på samma behovstrappa.

Självförverkligande används ofta idag för att benämna behov i mitten av Maslows trappa som att synas och bli älskad eller för status, berömmelse, ryktbarhet, makt och dominans. De excesser som vi ibland ser på dessa nivåer med ett självcentrerat, lätt hänsynslöst och ibland girigt beteeende, handlar i regel om inre personliga tillkortakommanden. Det har inget med sant självförverkligande att göra. Sunda behov av att synas och bli erkänd är lägre behov på väg mot yrkesstolthet, mästerskap och först därefter självförverkligande. Helt klart är det på dessa lägre nivåer som livet i västvärlden mycket handlar om idag.

Sant självförverkligande sker på Maslows femte och högsta nivå. Den handlar om att förverkliga sin fulla mänsklighet.

Här är några av de egenskaper som Maslow fann hos de extremt psykiskt friska – de sant självförverkligade:

De har en överlägsen uppfattningsförmåga. De är svåra att lura och kan lätt skilja det äkta från det falska. De är inte rädda för det okända. De ser helt enkelt verkligheten mer som den är snarare än färgad av otillfredsställda behov från lägre nivåer på Maslows trappa.
De accepterar sig själva och andra som de är. De är inte styrda av känslor av överdriven skuld, otillräcklighet eller av personliga hämningar. De har expanderat sin bekvämlighetszon till att omfatta hela sin person. Därmed har de lättare att på ett äkta sätt acceptera andra som de är.
De har ofta djupare relationer med ett färre antal människor än ytliga relationer med många. De har en djup känsla av samhörighet med hela mänskligheten.
De har en stark inre känsla av demokrati och av varje människas lika värde. På detta sätt är de på samma gång djupa individualister och solidariska medmänniskor. På Maslows högsta nivå är denna och flera andra motsättningar upphävda.
De är starkt inrestyrda. De står emot social och kulturell påverkan. De står upp för sin egen inre övertygelse och har inget behov av att "passa in". De har en stark inre moralisk måttstock.
De har ett andligt perspektiv på sitt liv, men är däremot mer sällan traditionellt religiösa. Snarare har de en personlig relation till den andliga världen.
De upplever oftare s.k. "topp-upplevelser". En topp-upplevelse är en plötslig upplevelse av intensiv lycka och välbefinnande. Den kan också beskrivas som att känna sig förbunden med allt liv.

Hur skulle ett samhälle av sant självförverkligade människor se ut?

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/543.html