Skrivut nr 523 huvudartikel

Nr 523, den 16 maj 2005

Hur kan man se in i framtiden?

Att se in i framtiden brukar vara förbehållet science fiction-filmer. I den verkliga världen kan vi dock göra mer kvalificerade gissningar än vi tror genom att lära oss att bättre analysera nuet.

Fanns det något sätt att förutsäga de digitala klockorna, de elektroniska miniräknarna eller persondatorrevolutionen? Ja, menar Joel Barker i boken Paradigms – the Business of discovering the future. Barker har tillämpat Thomas Kuhns berömda paradigmteori inte bara på vetenskapliga paradigm utan även på företag, organisationer och samhälle.

Ett paradigm definieras enligt Barker av ett antal regler samt beskriver hur man blir framgångsrik inom dessa regler. Han ger exemplet med den schweiziska klockindustrin. År 1968 dominerade den världen med mekaniska klockor som konstruerades av minimala kugghjul, fjädrar och kullager – något som schweizarna kunde tillverka med hög precision. Schweiziska klockor var de överlägset bästa i världen. Tolv år senare hade den schweiziska klockindustrin krympt till mindre än 10% av världsmarknaden. Vad hade hänt?

Jo, den digitala klockan hade gjort sitt intåg. Schweizarna fokuserade så totalt på bättre mekanik att de inte såg den digitala klockan förrän det var för sent. Digitala klockor behöver inte kugghjul, fjädrar och kullager – de behöver bara en kvartskristall och lite elektronik. Schweizarnas yrkeskunnande hade blivit irrelevant för att tillverka klockor.

Med lyhördhet hade detta kunnat förutsägas, menar Barker. Den digitala tekniken fanns redan på 60-talet men schweizarna var förblindade av sitt paradigm.

Det finns fler liknande exempel. Persondatorns grafiska användargränssnitt fanns redan på 70-talet i Xerox PARCs laboratorier utan att någon insåg dess värde. Inte ens när Apple skapade Macintosh-datorn i mitten av 80-talet insåg alla värdet. Idag är det ett helt dominerande paradigm.

Barker berättar om en enkel fråga som hjälper oss att hitta nya paradigm: "Vad är det som är omöjligt att göra i vår verksamhet idag som, om det kunde göras, fundamentalt skulle förändra vår verksamhet till det bättre?"
Söker vi med öppna ögon så finner vi avvikare som har lösningen, menar Barker. Men eftersom det hotar det rådande paradigmet så talas det tyst om det.

Jag ställde "paradigm-frågan" ovan på en studiedag för några år sedan. Skolpersonalen svarade: "Den fullständigt individualiserade undervisningen." De ansåg att detta är omöjligt idag men att det radikalt skulle förbättra deras verksamhet. Paradigmteorin menar att lösningen existerar redan idag i en obskyr och politiskt inkorrekt form i väntan på ett paradigmskifte.

Sensmoral: Det är viktigt att lyssna till de avvikande och de politiskt inkorrekta i alla verksamheter. De kan sitta inne med morgondagens förhärskande synsätt.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Bokinfo finns på www.strategier.se/523.html