Skrivut nr 795 huvudartikel

Nr 795, den 16 oktober 2017

Den missförstådda aggressiviteten

Det finns troligen ingen känsla som skapar fler problem, mer förvirring, skada och mänskligt lidande än aggressivitet. Men om vi förstod aggressivitetens ursprung så skulle det inte behöva vara så.

Media rapporterar att aggressiviteten ökar i skolan. Jag hör hjälplösheten om och om igen i möten med skolpersonal: "Han är ju inte dum, varför fattar han inte att hans utbrott inte lönar sig?" eller "Nu måste det komma en tydlig reaktion och konsekvens så att han lär sig att så här beter man sig bara inte". Men åtgärderna är ofta resultatlösa.

Men det stannar inte i skolan. Vi läser i media om allsköns grupper med odemokratiska ideologier där vi tror att ideologin är problemet. Än mer tragiskt läser vi om unga aggressiva flickor som haft ett par dussin olika hemplaceringar fram till 13-14 års ålder. I ett fall krävdes det en personalstyrka på åtta personer i ett särskilt hus för att hantera en enda 14-åring! Allt för att vi inte förstår aggressivitet.

1939 gjorde forskarna John Dollard & Neil Miller ett genombrott när de insåg att aggressivitet har sitt ursprung i emotionen frustration, en emotion vi idag vet att alla däggdjur har, men där bara vi människor kan bli medvetna om emotionen och säga: "Jag känner mig frustrerad."

Nu tar sig lyckligtvis inte all frustration uttryck som aggressivitet, då skulle livet vara outhärdligt. Istället vet vi idag, bland annat genom neurovetenskapen, att det finns tre alternativa utfall för frustration som inte leder till aggression: 1) Vi kan förändra det som frustrerar, eller om det inte går, 2) känna sorgen och tårarna över att vi inte får det som vi vill, eller om vi inte kan känna tårarna, 3) så kan vi med vår förmåga till dubbla känslor dämpa den aggressiva impulsen.

Problemen uppstår när förändring är omöjlig, sorg och tårar inte kan kännas och där förmågan till dubbla känslor saknas, i alla fall i ögonblicket. Då går frustration rakt ut i någon form av aggression i något av dess otal olika uttryck.

Därmed bör problemet med konsekvenser bli uppenbart. En aggressiv person demonstrerar genom sitt beteende att ingen av de tre alternativa metoderna ovan fungerar. De klarar inte att hantera sin frustration på ett civiliserat sätt i situationen. Då ger vi dem en konsekvens och säger därmed i praktiken: "Jag kan se att du har svårt att hantera din frustration idag, så låt mig ge dig lite mer frustration att hantera genom denna konsekvens." Konsekvenser är alltså starkt kontraindicerat vid emotionellt driven aggression. Istället är det mest effektiva sättet på kort sikt att minska på frustrationen som personen känner.

Även smarta personer kan sakna tårar och dubbla känslor, vilket innebär att deras klokskap försvinner i samma ögonblick en känsla av frustration blir stark nog.

Hur minskar man på frustrationen? Ja, det är en annan historia. Enkelt uttryckt: det som frustrerar oss människor mest är störningar i anknytningen.

Vänliga hälsningar Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/795.html