Skrivut nr 764 huvudartikel

Nr 764, den 2 maj 2016

Går föräldrar på konferens om föräldraskap?

Nyss hemkommen från en föräldrakonferens i Vancouver på Kanadas västkust. En imponerande tillställning där nära 600 föräldrar och professionella samlats till en en-dags konferens en lördag 9.00-16.30 i en stad av knappt Stockholms storlek.

Man kan ju invända att Kanada har en större befolkning och därmed större underlag. Kanadas befolkning är drygt tre gånger större än Sveriges men ytan 20 gånger större. Närmaste större stad till Vancouver är Calgary cirka 100 mil österut, samma distans som Malmö-Sundsvall. Huvudstaden Ottawa ligger 430 mil från Vancouver och från västkust till östkust är det hela 730 mil och fem tidszoner.

Rimligtvis säger det något om synen på föräldraskap och skola att en så förhållandevis liten stad drar en så stor betalande publik en hel lördag i början av våren.

Konferensen arrangerades av kanadensiska The Neufeld Institute och Strategiers läsare är redan bekanta med många av grundtankarna.

Konferensen inleds med en keynote av dr Gordon Neufeld. Årets tema är disciplin och hur man som förälder eller lärare kan hålla ordning utan att äventyra relationerna. Sedan får deltagarna välja bland en rad seminarier där de detaljerade rubrikerna fascinerar: Hur behålla barns lek i den digitala världen; Att förstå förskolebarn; Att hantera aggression utan att skada relationen; Frågestund om syskonrivalitet; Hur hantera autism?; Att återta föräldrarollen gentemot det dominerande alfa-barnet; Relationer och modern neurovetenskap; Disciplin med tonåringar; Hur hjälpa mitt känsliga barn?; Hur hjälpa barn hitta sina sårbara känslor; Att lära sig hemma; Hur man som förälder kan hantera sin frustration; Hur hjälpa barnet med ångest; Att förstå barns motvilja; Disciplin i klassrummet och åtskilligt mer. Konferensen avslutades med en fortsättning om disciplin med dr Neufeld.

De nära 600 deltagarna hade betalat runt 150 kanadensiska dollar var för att delta (cirka 1000 svenska kronor) och de såg mycket nöjda ut på eftermiddagen.

Frågan som inställer sig är varför vi i Sverige inte har något liknande. Inte detta föräldraengagemang, inte detta intresse från förskola och skola, och framförallt inte föräldrar och skolfolk samtidigt.

Jag ska inte försöka besvara frågan utan bara konstatera att det är uppenbart att dagens barn och unga, inte minst i Sverige, kräver denna typ av engagemang för att vi ska kunna vända utvecklingen bland våra unga gällande psykisk ohälsa, skolresultat och ordning i klassrummen.

Kanada är bland de främsta nationerna i PISA-studien, i nivå med Finland. Ändå märktes ingen stolthet över detta. Snarare hördes uppfattningen: "Det räcker inte, våra skolor måste bli bättre." När den uppfattningen finns bland såväl föräldrar som professionella inom skolan då finns det hopp. Sverige behöver detta hopp.

Lycka till! Jonas Himmelstrand