Skrivut nr 550 huvudartikel

Nr 550, den 11 september 2006

Har du mött "en utsänd att öva på"?

Du möter en dryg, manipulerande eller dominant kollega. Skickligt kör hon eller han över dig. Du känner dig kränkt men förstår inte riktigt hur det gick till. Det är lätt att vara kritisk och dömande mot personen ifråga. Det är möjligt att hon eller han beter sig fel. Ska vi ge igen eller…?

Ett annat sätt att hantera situationen är att se personen som "en utsänd att öva på" som regissören och författaren Kay Pollak har uttryckt det. Det innebär att vi tar hem problemet och gör det till vårt eget. Att se en besvärlig person som "en utsänd att öva på" innebär på så vis en befrielse. Vi tar hem problemet till den enda människa vars tankar och beteenden vi har makt att ändra – oss själva.

Här är några idéer om att se en besvärlig person som "en utsänd att öva på":

Kör personen över dig? Personen är utsänd för att göra dig medveten om att du inte står upp för dig själv. Har jag varit otydlig? Har jag inte uttryckt mig tillräckligt bestämt? En utsänd som hjälper oss att öva på att stå upp för oss själva och tala om vad vi tycker. Med stor bestämdhet när så behövs – men utan dömande och utan att ge igen.
Väcker personen ändå ilska hos dig? Personen är utsänd för att göra dig medveten om en känslig punkt hos dig själv som behöver lite uppmärksamhet. Förmodligen väcks samma ilska även av andra.
Är det något hos personen du retar dig på? Personen är utsänd för att göra dig medveten om ett beteende som du dömer hos dig själv. Det är därför beteendet irriterar dig. Men varför döma? Förresten, vem ska döma? Förvisso kan man i ledarposition vara tvungen att diskutera mindre lämpliga beteenden med sina medarbetare. Förvisso måste man markera sina personliga gränser. Men varför döma?
Väcker personen skuld hos dig? Personen är utsänd för att göra dig medveten om något område där du upplever att ditt handlande inte står i överensstämmelse med din övertygelse. Detta är en svår "utsänd" och det krävs en djup övertygelse om människans inbyggda godhet för att hantera detta. Det kan handla om s.k. neurotisk skuld, du dömer dig själv utifrån överdrivna neurotiska krav på dig själv. Det kan också handla om s.k. existentiell skuld som visar att du är i otakt med din egen inre övertygelse. Vi kan lära mycket av en dylik "utsänd".

Har jag då ingen förståelse för dem som vill ge igen, skälla på folk och be dem som väcker skuld att dra dit pepparn växer? Absolut. Att se varje person som "en utsänd att öva på" kräver ett solitt självförtroende. Men även det är något att reflektera över. Vad är det jag dömer mig själv för? Varför ser jag inte mig själv som den fantastiska unika människa jag, liksom alla andra människor, faktiskt är.

Personer som Dalai Lama och Nelson Mandela klarar de svårast "utsända". Men vi andra kan öva regelbundet.

Lycka till! Jonas Himmelstrand