Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 677, den 21 maj 2012

Den hierarkiska instinkten kan vara bra

Få begrepp är så illa sedda som ordet hierarki. Vi ser framför oss maktfullkomliga chefer, vedervärdiga föräldrar och ogenomträngliga Kafka-liknande strukturer. Ändå finns hierarkin i våra instinkter eftersom den också har ett gott syfte.

Den mänskliga avkomman är skapelsens mest hjälplösa och kräver omsorg, beskydd och fostran under många år för att bli en duglig vuxen människa. Ur detta faktum springer den hälsosamma, instinktiva och kärleksfulla hierarkin mellan vuxen och barn. Om barn ges för stort eget ansvar blir de ångestfyllda och hanterar ibland denna ångest genom att själva bli dominanta, utifrån mindre mogna värderingar. Naturen har positionerat den vuxne i den dominanta alfa-positionen och barnet i beroendepositionen i syftet att de vuxna ska kunna fostra de unga till dugliga vuxna. Detta är en instinkt hos mänskligheten och den kan förstås både brukas och missbrukas.

Lyckas vi med vår fostran får vi mogna vuxna som kan fungera med andra vuxna utifrån våra jämlika värderingar. Jämlikhet förutsätter dock en vuxen mognad.

Idag har vi dock fått problem när vi kastat ut hierarkin, likt barnet, med badvattnet. Vi behöver den goda hierarkin i våra familjer, i våra skolor och i vissa avseenden även på högre utbildningar och arbetsplatser. En förälder som kompis, eller en lärare som kompis; bägge tappar sin förmåga att leda sina unga in på de nya marker som är grunden i allt lärande och i all mognad.

Problemen sägs bottna i dagens ungdomsgeneration av alfa-barn som dominerar sina föräldrar och lärare vilket leder till sämre lärande och sämre överföring av kultur och värderingar. Vuxenvärlden behöver återta en lyhörd och hälsosam alfa-roll för att få styrfart i den unga generationens fostran och lärande.

Hur tappade vuxenvärlden sin naturliga alfa-roll gentemot den yngre generationen? Jo, när vi förlorade det nära emotionella sammanhang som unga tidigare alltid fostrades i: Mamma, pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, mostrar, fastrar, morbröder och farbröder, kusiner, grannar och en skola där föräldrarna kände varandra och läraren, och lärarens äkta hälft och barn och bekanta. Fenomenet kan kallas den anknutna byn, alltså samhället där man kände varandra och därmed även varandras barn. Vuxenvärlden dominerade i byn och bidrog i bästa fall med kunskaper, värderingar och goda exempel till den unga generationen som insöp den.

Idag är detta sammanhang ofta förlorat och många unga fostrar istället varandra i stora åldersegregerade grupper därför att skolan genom samhällsutvecklingen hamnat utanför den anknutna byn.

Även mellan syskon finns en hälsosam hierarki där yngre lär sig av äldre, och äldre kan ta ett allt större ansvar i ökande ålder. Det naturliga växandet.

Alltid viktigt för en alfa-vuxen är förstås lyhördhet, omsorg och ett mjukt hjärta.

Lycka till! Jonas Himmelstrand


© 2012 Kunskapsbrevet Strategier för att Lära & VäxaUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN