Nr 641, den 25 oktober 2010

Inte bara maskrosbarn – även orkidébarn

Maskrosbarn är ett etablerat begrepp för barn som uthärdar svåra uppväxtmiljöer med påfallande liten negativ påverkan. Snarare fungerar de mycket väl i vuxen ålder i analogi med maskrosor som växer och frodas i nästan vilken miljö som helst. Nu har forskarna en hypotes om en helt annan typ av barn – orkidébarn.

Orkidéer är kända för sin känslighet, men kan också blomma fantastiskt om de ges särskild omsorg. Analogt behöver det känsliga orkidébarnet en exceptionell omsorg men kan då också växa upp till en enastående kreativ och välmående vuxen. Men utan den särskilda omsorgen får de ofta allehanda beteendeproblem, bokstavsdiagnoser, psykiska störningar, asocialitet, drog-problem och kriminalitet. Orkidébarn har enligt forskarna en genetisk predisposition där utgången är starkt beroende av den omvårdnad barnen får.

I gruppen orkidébarn ingår den fjärdedel av mänskligheten som bär på en gen som kan ge depression, och den femtedel som bär på en gen för beteendeproblem. Det är alltså ingen liten grupp, som dessutom överlevt det naturliga urvalet. Historiskt sett bör alltså åtskilliga orkidébarn fått den särskilda omsorg som givit dem deras sällsynta kvalitéer och de har därmed blivit accepterade och kunnat bilda familj.

Överlevnadschanserna hos en mänsklighet med både maskrosbarn och orkidébarn bör också ha varit vida större än om alla barn vore lika, menar forskarna. Maskrosbarnen ger stabilitet, medan orkidé-barnen uppfinner nya lösningar på stora mänskliga utmaningar.

Att få en särskilt kärleksfull omsorg ger stora positiva effekter hos känsliga orkidébarn, men nästan inga effekter alls hos typiska barn, enligt en studie. Orkidébarn verkar i mycket högre grad vara barn med möjligheter, än barn med problem.

Försök med apor styrker denna tes. Bebis-apor i omsorgsfulla honors vård utvecklades fullt normalt oavsett sina gener. Bebisapor som vuxit upp med jämnåriga utan mödraomsorg utvecklades istället efter vad deras gener förutspådde: en del fick depression och beteendeproblem, och andra utvecklades normalt. Bebisapor med riskgener utvecklades till och med bättre än bebisapor med goda gener i de fall där båda grupperna fick en kärleksfull honas omsorg – helt enligt orkidé-hypotesen.

Mot bakgrund av den psykiska ohälsa vi ser hos många – men inte alla – barn och unga idag är det rimligt att fråga sig om miljön på våra förskolor, fritids och skolor verkligen är rätt miljö för de känsligare barnen. Barn med "särskilda behov" är kanske helt enkelt orkidébarn. Enligt orkidé-hypotesen skulle dessa utvecklas väsentligt bättre i en annan miljö.

Många av dagens gängse synsätt om barns och ungas utveckling härstammar från början av förra seklet. Det är rimligt att förutse stora förändringar framöver.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/641.html