Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 722, den 2 juni 2014

Men jag då?

Det är lätt att uppleva att lärandet och växandet sätts på sparlåga när barn tar den tid och den omtanke man själv känner att man behöver. De mest intensiva perioderna kan man fråga sig: "Men jag då?"–Vem bryr sig om mig?

"Men jag då?" var temat på en familjekonferens i Vancouver i Kanada i maj i år. Dr Gordon Neufeld höll en keynote inför nära 400 föräldrar och professionella på temat: "What about me?"

Visst det finns många likheter mellan lärande och växande hos barn och vuxna: vi växer genom samma emotionella processer, personlig mognad är målet, och hanterade emotionella behov och vila är nödvändiga förutsättningar.

Men det finns också skillnader. Barn är beroende av vuxna, och vuxna har till uppgift att uppfylla de emotionella behov barnen inte själva kan uppfylla. Vuxna kan dock inte räkna med att alltid få sina egna emotionella behov uppfyllda, utan får då istället uppleva sorgen av bristen. Vuxna växer genom att förstå sig själva, genom att sätta ord på upplevelser och dela dessa med personer som står dem nära. Vuxna och professionella växer framförallt, genom att i relationen till de barn de ansvarar för, ha en stödjande alfa-roll, och inte en beroenderoll. Denna stödjande alfa-roll ger tyvärr som bieffekt ofta en del skuldkänslor.

Att som vuxen ta alfa-rollen i relationen till de barn och unga man ansvarar för innebär att uppfylla deras behov av närhet och anknytning; att ta ansvar för relationen och känslan av att höra ihop vid alla tillfällen; att handleda barnet, att hjälpa dem att inte hamna i svårigheter; att stödja goda mänskliga värderingar hos dem genom att uppmuntra deras goda intentioner; och att konfrontera dem med de realiteter de inte kan förändra utan måste anpassa sig till, och sedan ge stöd för den sorg som detta ger.

Allt detta kräver att vi som vuxna lär känna de egna känslor som vi ibland förträngt. Att acceptera barn är att acceptera de känslor som de väcker hos oss. Det innebär också att vår förmåga till självkontroll ständigt sätts på prov, samt att relationen helt blir ett vuxenansvar.

Vi har accepterat att det är vårt jobb som vuxna att hjälpa barn vi ansvarar för att växa till mogna vuxna. Myntets baksida är inte lika uppenbar men lika sann: Barn erbjuder oss vuxna en fantastisk möjlighet att lära, växa och mogna.

Dr Neufeld avslutade sitt föredrag med svaret på den inledande frågan. Svart var: "It is not about me" (Det handlar inte om mig). Ja, det handlade om oss var när vi var barn, men som vuxna handlar det inte om oss, det handlar om det ansvar vi tar, inte minst för våra barn och för de barn vi ansvarar för. Att vi kommer att ha känslor runt detta och ibland känna skuld är helt enkelt en del av paketet.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/722.html


© 2014 Kunskapsbrevet Strategier för att Lära & VäxaUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN