Nr 624, den 18 januari 2010

Lär vi av konsekvenser eller av relationer?

"Det måste finnas konsekvenser." "Vi måste sätta gränser." Så säger vi ofta idag, särskilt när det gäller barn och ungdomar. Dock fungerar dessa metoder inte alltid som tänkt, särskilt inte på längre sikt.

I teorin låter det utmärkt; se till att de negativa konsekvenserna av en felaktig handling är större än de positiva och människan ändrar sitt beteende. Det är en grundtanke i beteendepsykologin. Men då måste den som utsätts för konsekvenserna vara en mogen person, eller ha en god nära relation till den som ger konsekvenserna.

En mogen person har förmågan att registrera fruktlösheten i ett visst handlande och kan härbärgera samtidiga känslor i frontalloberna och därmed själv uppfinna goda beteenden. Men många unga idag saknar den mognaden. Kraftfulla konsekvenser kan ge kortsiktiga lösningar, men snart uppstår nya problem på nya sätt.

En effektivare metod för att hjälpa de omogna att lära och växa, är den goda, emotionellt närande relationen. I TV-serien Klass 9A såg vi hur lärare lyckades genom att skapa nära relationer till de svåraste eleverna. På 1970-talet läste jag en bok av en svensk speciallärare som berättade att det var först när han tog in en soffa i klassrummet och skapade en hemlik atmosfär som han lyckades vinna eleverna för konstruktivt arbete. Vi har ofta skrivit i Strategier om detta.

Här är några strategier för att börja bygga utveckling på basis av en god relation:

Ta de första stegen till en nära kontakt: Ögonkontakt, ett leende och en nick med bekräftelse. Kontakten måste återskapas och näras flera gånger om dagen. Man måste lära känna varandra.
Acceptera att mognadsnivån är där den är. Personlig utveckling och mognad kan inte tvingas fram, men den kan växa med en trygg emotionell kontakt med en lärare, förälder eller annan mogen vuxen.
Skapa en dräglig arbetsatmosfär – det är besvärligt med ständiga störningar, bråk och mobbning. Här kan mer kortsiktiga metoder ibland vara till hjälp. De får dock inte störa relationen.
Använd inte de dramatiska incidenterna och bråken till att försöka uppfostra. Då är eleven definitivt fast i ett omoget tänkande och utveckling osannolik. Skydda vad som skyddas kan och rid ur incidenten som ur en storm till lugnare vatten.
Använd de lugna och nära stunderna till att ge idéer och modeller för gott uppförande. Ånger, sorg och tårar över misslyckanden är goda tecken. Att utveckla förmågan att se olika sidor av samma sak görs bäst i nära kontakt på tu man hand.
Bygg på styrkor. Alla behöver få hitta ett område de excellerar i.

Problemet med konsekvenser och hård gränssättning är att det ofta försämrar relationen. Sämre relation ger sämre förutsättningar för mognad och mer problem i en ond cirkel. Den goda närande relationen är den röda trådan som leder framåt.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/624.html