Nr 630, den 12 april 2010

Det särskilda svenska kynnets historia

Varifrån kommer det blyga svenska kynnet med dess tilltro till staten och misstro gentemot familj och andra nära relationer? Det kommer från vår historia, hävdar historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh i boken "Är svensken människa?".

Boktiteln är hämtad från en artikel från 40-talet där den svenska nationalkaraktären diskuterades; blyga, trista, kontaktsvårigheter, social oförmåga och en livskänsla som mest bottnar i att uthärda. Hårda ord som återkommer i många beskrivningar av svenskarna – inte smickrande, men visst ligger det något i det. Men varför?

Enligt författarna har det politiska resultatet blivit en "statsindividualism" där det är viktigare för medborgarna att vara fria och oberoende än att vara beroende av familjen och andra nära relationer. Vid en internationell jämförelse är Sverige extremt i detta avseende. Hela vårt välfärdssystem bygger på relationen stat-individ i socialförsäkringar, skatter, pensioner, äktenskapslagstiftning, barnomsorg m.m. Relationer ska inte behöva störa vårt oberoende och staten garanterar oberoendet.

Rötterna fanns i den gamla bondefamiljen: fadern ofta borta, barn som tidigt lämnade hemmet för arbete, sen familjebildning och sparsamt med flergenerationshushåll. Det verkade inte ha funnits mycket tid för nära relationer. En annan viktig faktor var böndernas oheliga allians med kungen gentemot den svenska adeln.

I USA och England blev demokratins mål att höja folket till adelns nivå med oförytterliga mänskliga rättigheter, berättar författarna. I Sverige däremot fråntogs adeln sina rättigheter för att istället jämställas med folket – en tidig jantelag.

Viktiga tidiga uttolkare av denna svenska statsindividualism på 1800-talet var Erik Gustav Geijer och Carl Jonas Love Almqvist, även om varningar restes för en alltför stark stat. Än idag är Sverige med sin starka stat, utan naturrätt, tydlig politisk motpol eller maktdelning att likna vid en parlamentarisk diktatur, menar författarna. Ett exempel är tvångssteriliseringarna 1934-1975 där ingen lag kunde skydda kvinnorna som drabbades.

Men totalt sett menar författarna att den svenska modellen ändå fungerar och att vi svenskar verkar vara beredda att betala för en individualism skyddad av staten.

Ett genomgående tema i boken är svenskens oförmåga att vara sig själv och stå upp för sig själv i nära relationer – därav behovet av statens individuella stöd till varje enskild individ, även inom familjen.

Ett resultat av en fullgången psykologisk individuationsprocess är ju just att kunna vara sig själv i samvaron med andra. Det hårda livet i det nordiska bondesamhället gav kanske inte förutsättningar för en individuationsprocess, och vår kultur saknar den ännu. Men kunskapssamhället skapar förutsättningar för lärande och växande, vilket kan leda till betydande politiska förändringar i framtiden.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/630.html