Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 818, den 5 november 2018

Ett paradigm för mänsklig potential

En lätt grånad skolpsykolog kommer fram till mig efter dr Neufelds studiedag om att förstå resiliens. Han är märkbart berörd och säger ungefär så här: "Det här går ju på djupet, detta handlar ju om vilka vi i grunden är som människor."

Om och om igen slår det mig hur svårt det är att debattera skola och psykisk ohälsa hos unga. Jag försöker föreställa mig ett debattprogram där ett annat synsätt kunde presenteras. Men eftersom det handlar om ett fundamentalt skifte i synsätt låter det sig inte göras så lätt.

Först måste vi klargöra vad vi idag vet är människans främsta behov; anknytning till våra nära och kära. Ett spädbarn måste vara fysiskt nära, men när vi växer upp kan vi känna oss nära även vid frånvaro under en arbetsdag, skoldag, eller resa. Idag har vi dessutom många redskap för att bevara närhet. Vi har telefon, e-post, SMS, Skype och sociala medier. Men fortfarande behöver våra yngre barn ofta stöd för att kunna hålla sina föräldrar nära under en dags frånvaro. Det är inte givet att ett barn utan vidare knyter an till sin barnskötare, förskollärare eller lärare.

Mognad, utveckling och mänsklig potential är ingen kognitiv process. Mognad sker inte med pedagogik eller inlärningsteori. Däremot krävs en viss mognad för att pedagogik ska fungera. Neurovetenskapen har visat att mognad är en emotionell process. Mognad beror av några avgörande känslor som nyfikenhet, lust att lära, sorg, besvikelse, omsorg, omtanke och kärlek, samt en förmåga att samtidigt kunna känna flera motstridiga känslor.

Eftersom anknytning är människans främsta behov så blir separation dess största hot, enbart utsikten av att tappa relationen med våra nära och kära sätter igång en emotionell process, bortom medveten kontroll, i syfte att återställa kontakten.

Vidare kommer vår hjärna inte låta oss gå under genom att bli överväldigad av känslor. Hjärnan stänger av känslorna när den upplever att känslorna blir ett hot till att kunna fungera och överleva i en viss situation. När förlusten av våra avgörande känslor blir kronisk tappar vi mognadens potential och en lång rad problem ger sig tillkänna som exempelvis: beteendeproblem, inlärningsproblem, oro och regelbunden magont och huvudvärk.

När våra unga förlorar anknytningen med trygga vuxna som bryr sig så förlorar de därmed ofta den trygga hemvist där känslor kan kännas och uttryckas. Separationen bidrar till att känslorna lätt blir så överväldigande att hjärnan stänger av känslorna. Mognaden stannar av och den tragiska psykiska ohälsa vi sett öka sedan 1980-talet hos våra unga ger sig tillkänna.

Vi behöver alltså inte fler program för social-emotionellt lärande, värdegrund, empatiträning, lågaffektivt bemötande eller lektioner i social kompetens. Våra unga behöver knyta an till trygga vuxna som tar ansvar och ger omsorg. Separationen som de upplever idag måste minska.

Vänliga hälsningar Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/818.html


© 2018 Utvecklingsbrevet Strategier för Mänsklig PotentialUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN