Nr 679, den 18 juni 2012

Finns det skillnader mellan pojkar och flickor?

Under de senaste decennierna har vi haft en intensiv jämställdhetsdebatt om att utjämna könsskillnaderna. Syftet är att både pojkar och flickor ska ha samma möjligheter att utveckla sin fulla potential. Men har våra metoder fungerat?

Strategier handlar ju om just detta, att hjälpa människor lära och växa till sin fulla potential. Men trots detta har vi länge tvekat att skriva om detta politiskt infekterade ämne. Idag finns dock så många studier och forskning om detta att vi får lov att ta oss an uppgiften.

Den goda avsikten bakom jämställdhetsmålen är lätt att instämma i: Både män och kvinnor ska kunna nå sin fulla mänskliga potential. Utifrån vad vi vet idag innebär dock detta att både vägen och utfallen skiljer sig mellan män och kvinnor.

I den svenska debatten framhålls ofta att kön är en social konstruktion som är styrd av föräldrars och lärares omedvetna förväntningar på pojkar och flickor. Med ändrade förväntningar blir pojkar och flickor både mer lika varandra och bredare i mognad och kompetens som vuxna, säger teorin. Jämställdhetsmålen finns inskrivna i läroplanerna och genuspedagoger ska bidra till genomförandet.

Men bland allmänheten är det svårt att hitta stöd för uppfattningen att kön är en social konstruktion. "Visst finns det skillnader mellan pojkar och flickor som inte kan förklaras på detta sätt", säger många. Samtidigt har vi sett hur flickors, men framförallt pojkars, utveckling och lärande försämrats i rasande fart under de senaste decennierna, trots ambitionerna. Vad kan man då läsa ut av senare års forskning?

Det finns betydande biologiska skillnader mellan pojkar och flickor, och mellan män och kvinnor. Dessa skillnader påverkas vare sig av uppfostran eller pedagogik, och är inte heller kopplade till sexuell läggning. Konsekvenserna är bland annat olika sätt att lära sig, att hantera stress och att lösa konflikter.
Den könsneutrala pedagogiken förefaller snarast att befästa könsskillnaderna, snarare än att hjälpa pojkar och flickor att utveckla sin fulla potential. De medfödda könsskillnaderna slår igenom mycket mer brutalt när det saknas ett kulturellt stöd för att förstå och moderera dem.
Ett exempel: Att uppmuntra pojkar att läsa genusneutrala böcker har inte alltid vidgat deras inre världar, utan ofta lett till att de slutat läsa böcker överhuvudtaget.
I grunden är det en konflikt mellan ett utvecklingsorienterat synsätt med fokus på hur vi får mogna individer med inre integritet, och ett beteendeorienterat synsätt med fokus på yttre beteenden.

I dagens jämställdhetsdebatt har vi försökt anpassa människan till ideologin. Det har mänskligheten provat förr med förfärande resultat för lärande, växande och hälsa. Pojkar och flickor är annorlunda. De måste få utvecklas efter sina respektive inre förutsättningar.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Mer info på www.strategier.se/679.html