Nr 592, den 11 augusti 2008

Att "lära och växa" ger bättre folkhälsa

Folkhälsan i ett land har stor betydelse för både livskvalitet, näringsliv och nationalekonomi. På den 9:e Nordiska Folkhälsokonferensen blev det uppenbart hur folkhälsoarbetet nu tagit steget in i kunskapsamhället – personlig utveckling är en central del av en god folkhälsa.

Folkhälsoinstitutet stod värd för konferensen i Östersund i juni. Jag hade förmånen att få vara där. Många talare berörde på olika vis sambandet mellan folkhälsa och att "lära och växa".

Ett tema var de sociala faktorernas starka påverkan på folkhälsan. Det berättades att den brittiska staden Glasgows rikaste delar har en mycket hög medellivslängd på 82 år. Medellivslängden i Kina är bara 69 år. Men Glasgows fattigaste delar har en ännu lägre medellivslängd på bara 63 år. Ett annat exempel: Costa Rica och Ryssland har jämförbara inkomster medan Costa Rica har en mycket högre medellivslängd, nästan lika hög som Sverige.

Lägst medellivslängd har de länder som inte har elementära livsförnödenheter som rent vatten, tillräckligt med mat, goda sanitära förhållanden och enkel sjukvård.

Västvärldens fattiga har ofta detta, och ändå är deras medellivslängd låg. Hur kommer sig detta? Jo, det förklaras med att ett socialt fungerande liv kräver mer än bara mat och tak över huvudet. För att kunna leva i ett hälsosamt socialt sammanhang i väst behövs även pengar till boende, kläder, resor, sociala evenemang, semester m.m. Vilket inte är billigt i väst.

Den brittiske forskaren Sir Michael Marmot inledningstalade om folkhälsa i den rikare världen:

God kontroll över den egna livssituationen, både på jobbet och privat, är den kanske viktigaste faktorn för god hälsa.
Jämlikhet ger bättre folkhälsa. Små skillnader i inkomst är viktigare än inkomsten i absoluta tal. I de rika ländernas kunskapssamhällen håller dock jämlika möjligheter till självförverkligande på att bli viktigare än små löneskillnader.
Bra balans mellan ansträngning och belöning i arbetet förbättrar hälsan. Uteblivna belöningar och erkännanden är nedbrytande och ohälsosamt.
Höga krav är inte i sig skadligt för hälsan. Det är höga krav i kombination med låg kontroll över arbetssituationen som är skadligt för hälsan. Ledarskapet är centralt för folkhälsan i dagens värld.
Hög tillit mellan människor, många mötesplatser och goda relationer både på arbetet och i samhälle – det sociala kapitalet – bidrar till god folkhälsa.

Vad säger allt detta om Sverige? Jo, att vi ligger bra till med ett relativt jämlikt samhälle med hög levnadsstandard och låg fattigdom. Samtidigt visar sjukskrivningsstatistiken och den ökade psykiska ohälsan att det finns mer att göra för att ge medborgarna mer kontroll över den egna livssituationen – jämlika möjligheter att växa till vår fulla mänsklighet.

Lycka till! Jonas Himmelstrand