Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 610, den 4 maj 2009

En pionjär – Laura Ingalls Wilder

Min tioåriga dotter älskar Laura Ingalls Wilders böcker om det lilla huset på prärien. Jag har läst alla böckerna i serien för henne. Dessutom vi sett delar av TV-serien tillsammans. Här finns ett budskap.

Ständigt återkommer tanken om hur aktuell den känns. Nybyggarna i USA i slutet av 1800-talet, som böckerna handlar om, påminner i många avseenden om dagens nybyggare i kunskapssamhället. Och mer än en tänkare har dragit slutsatsen att jordbrukssamhället och kunskapssamhället har flera saker gemensamt än någon av dem har med industrisamhället.

Laura Ingalls berättar i sina böcker om sin egen barndom, som barn till pionjärer som reste västerut i USA strax efter inbördeskriget. Hon berättar om familjens vedermödor att försörja sig, men i huvudsak om glädjeämnena och de nära relationerna både i familjen och i det lokala samhället. Även om tiderna var hårda är känslan ändå att något fundamentalt mänskligt försvann under industrisamhället men som nu åter börjar leta sig fram.

På Lauras tid var oxar eller hästar och en bit mark centralt för överlevnaden, och i en av TV-serierna visas hur Lauras pappa får kämpa för att behålla sina oxar efter att ha satt dem i pant. Inför utsikten att familjen Ingalls ska förlora oxarna griper dock alla grannarna in och ser till att pappan får jobbet gjort vilket hjälper honom att få behålla oxarna.

Idag är vår materiella överlevnad närmast garanterad och ingen riskerar den svält som var nära att bli en livshotande realitet för en hel insnöad by i boken Den långa vintern. Men i vår tid lider vi istället, och även dör, i olika välfärdssjukdomar. På Lauras tid var initiativkraften livsnödvändig, idag har vi blivit loja och överlåter gärna initiativen till andra, medan vi gör det arbete vi blivit ålagda.

På Lauras tid plöjdes åkrar i den amerikanska västern. Idag plöjer vi kommunikationsvägar på Internet. Det mänskliga initiativet har åter kommit i förgrunden. I jordbrukssamhället var människan ännu inte en maskin. I kunskapssamhället har hon kunnat sluta vara en maskin därför att maskinerna i så hög grad kan ta hand om sig själva.

Laura gifte sig med sin barndoms granne Almanzo Wilder som vid ett kritiskt tillfälle, som 23-åring, gav sig ut på en riskfylld hästfärd som slutade i en snöstorm, för att söka köpa ett parti vete, ett parti som räddade byn och Lauras familj från svält tills snön smält och tågen åter kunde gå. Laura levde ända till 91 års ålder.

På många sätt lever vi klart bättre idag men vi har betalat ett pris för denna välfärd. Vi har betalat med vår initiativkraft, med tiden för våra närmaste och de sociala behov som är så centrala för människans välbefinnande. Det är dags att se att vi kommit till ett nytt vägskäl där glömda behov åter kan få ta plats.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Mer info på www.strategier.se/610.html


© 2009 Kunskapsbrevet Strategier för att Lära & VäxaUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN