Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 717, den 24 mars 2014

Att lära av motgångar – fruktlöshetens tårar

Vissa människor är mycket bättre på att hantera motgångar än andra. När vi sätter gränser för våra barn utsätter vi dem för en motgång och hur vi ska hantera detta finns olika uppfattningar om. Motgångar är ett centralt tema för att lära och växa.

I genren självförverkligande och positivt tänkande sägs ofta att allt är möjligt. Med lämplig innebörd i orden kan detta naturligtvis vara sant. Sant är dock också att vi alla kommer att konfronteras med sådant som inte blir som vi vill, alldeles oavsett hur mycket vi vill det: Bilen gick sönder inför det viktiga mötet. Tonåringen fick inte en iPad i födelsedagspresent. Vi fick inte jobbet som vi sökte. Och det kan finnas ännu mycket värre saker.

För barn räcker det med enklare motgångar. Fyraåringen fick ingen bulle före maten, eller måste sova klockan åtta.

Vuxna förstår i regel motgångens process, och vi har beskrivit den tidigare. Vi känner kanske ilska, och i vilket fall så småningom sorg när vi inser det fruktlösa i att få som vi vill. Vi kanske till och med fäller några tårar. Efter en kortare eller längre tid har vi släppt det fruktlösa och inriktar på något mer fruktbart – därmed kan denna process sägas vara nödvändig för ett fungerande positivt tänkande.

Kruxet är att processen är emotionell. Sann transformation kräver känslor av besvikelse och tårar. Annars fastnar vi i ett ältande av våra motgångar.

Eftersom processen är emotionell behöver vi tillgång till våra känslor för att transformationen ska kunna ske. I dagens stressade liv är många av oss – både vuxna och barn – tidvis försvarade mot vår känslor och har inte alltid tillgång till dem. Detta innebär att i svåra situationer så går vi till en psykolog som hjälper oss att hitta våra känslor av sorg och våra tårar. När känslorna kommer tar naturen över helandet.

Mindre besvikelser kan vuxna hantera på andra sätt. Vi förstår varför det blev som det blev eftersom vi har förmågan till dubbla känslor. Vi kan samtidigt både ha en önskan och förstå att det inte går.

Barn under 5-7 års ålder saknar dock denna förmåga. Tårar och känslor av besvikelse är deras enda sätt att hantera motgångar. Därför är det meningslöst att resonera med en fyraårig. Vill de ha en bulle före maten så är detta den enda känslan. De kan inte samtidigt ta in en snabbkurs i näringslära.

Så hur hanterar man barnets besvikelse? Jo, man sätter gränsen: "Det blir ingen bulle före maten." Barnet framhärdar och du vet att detta är inte klart förrän tårarna kommer. Du uppmuntrar tårarna genom att säga: "Jag vet hur mycket du tycker om bullar och hur besviken du nu blir." Så småningom kommer tårarna. Då tröstar du barnet och visar på så sätt att besvikelser är en del av livet och att känslorna som följer är fullt normala. När tårarna är över kommer andra önskningar. Transformationen är genomförd, och barnet har blivit bättre rustat för framtiden.

Lycka till! Jonas Himmelstrand


© 2014 Kunskapsbrevet Strategier för att Lära & VäxaUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN