Strategier logo

Strategiers syfte är att inspirera växande till vår fulla mänskliga potential – i skolan, företaget, samhället och hemmet.

Utvecklingsbrevet

m10

Nr 857, den 24 augusti 2020

Lärande drivs av emotioner – vad innebär det?

Vi är vana att se lärande som ett kognitivt fenomen. Ställer vi en välutbildad kompetent förstelärare inför en grupp elever och låter hen undervisa, då bör inlärning ske, eller hur? Sker inte detta måste det vara något fel på eleven, eller…?

Vi vet att inlärning inte alltid sker trots goda förutsättningar. Vi har tidigare skrivit om lärbarhetsfaktorn – vad som gör en elev lärbar och därmed möjlig att undervisa. Vi ska se att det finns tre drivkrafter för lärande – alla emotionellt drivna.

Lärbarhetsfaktorn sätter fokus på den framåtskridande processen som drivkraften, alltså nyfikenheten och lusten att upptäcka det nya, det okända, det ännu outforskade, och att vidga sin bekvämlighetszon. Den framåtskridande processen är en emotionellt driven process som hämtar sin näring från en till brädden fylld nära anknytning. En del elever har sådana hemmiljöer. De frågar entusiastiskt i klassen på morgonen: "Vad ska vi lära oss idag?" Fast inte sällan har de en egen uppfattning om vad de vill lära sig.

Men inte allt lärande kommer från en nyfikenhet på det okända. Inte heller har vi alltid tillgång till den. Den kanske vanligaste mänskliga drivkraften för lärande är frustration, en primär emotion hos alla däggdjur inklusive människan. Vi blir frustrerade över att någonting inte fungerar som vi vill, det är för besvärligt eller tar för mycket tid. Hur kan vi bli kvitt vår frustration genom att lösa problemet som frustrerar oss? Det är lätt att se den oändliga rad av mänskliga innovationer som tillkommit genom frustration. Det var för tungt att bära, så vi uppfann hjulet; vi var rädda för vilddjuren och uppfann spjutet; tvätten var ett slit, så vi uppfann tvättmaskinen. Exemplen är oändliga.

Problemet i skolan är att eleven sällan känner frustration över att förstå trettioåriga kriget, eller att härleda andragradsekvationen, eller annat vi vuxna vill. Frustration är elevens egen inre upplevelse, och står inte alltid på dagens skolschema.

I skolan talar vi istället om inlärning och pedagogik. Men även den är emotionellt driven genom att den bygger på anknytning. Eleven knyter an till läraren, vill därmed uppfylla lärarens förväntningar och följer lärarens instruktioner. Föräldrarna kan stärka barnens band till skolan genom att mäkla kontakt mellan barn och lärare – något som ligger i allas intresse.

I skolmiljö är det dock en utmaning att få alla elever att knyta an starkt nog för gott lärande. Särskilt svårt är det med de elever som saknar anknytningen hemma, och som istället ofta är jämnårigorienterade. Detta är en förklaring till varför barnets anknytning till föräldrarna är så avgörande för att skola ska fungera. Skolan har begränsat med tid och resurser för att kompensera för en bristande vuxenanknytning hos eleverna.

Lärande drivs av emotioner, vilket i alla tre fallen ges näring i trygga nära relationer, de man mest typiskt hittar i familjer.

Vänliga hälsningar Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/857.html


© 2020 Utvecklingsbrevet Strategier för Mänsklig PotentialUtskrift


 

AKTUELLT

HEM

LÄS STRATEGIER

PRENUMERERA!

OM STRATEGIER

KONTAKTA OSS

LÄNKAR

LOGGA IN