Nr 693, den 25 februari 2013

Ska pedagoger följa hjärtat eller ideologin?

En liten kommun i Vestland i Norge engagerar mig för två föredrag om det Neufeldska paradigmet – Lärbarhetsfaktorn för skolfolket och Våga ta plats i ditt barns liv för föräldrarna. De vill att jag ska föreläsa på svenska, inte engelska.

I sanningens namn förstår de svenska bättre än jag förstår norska, men med lite extra uppmärksamhet kan jag förstå deras frågor och berättelser.

Förskollärarna kommer fram och berättar för mig hur bra det var att få ord på vad de gör varje dag – de tröstar, känner in, tar sig an varje barn utifrån vad de intuitivt känner att barnet behöver. Att barn knyter an är verkligen viktigt, säger de.

Jag slås utav hur öppet och fritt de talar om barnens känslor och sin egen medkänsla – sitt eget hjärta. Varför blir jag förvånad? frågar jag mig själv.

Min känsla säger att svenska förskollärare egentligen inte är annorlunda, men att de uppmanas följa läroplanens olika ideologiska mål snarare än instinkt och sitt eget hjärta. Som exempel handlar ju hela förskolans genusambition om att följa en ideologi, och att vara vaksam på de "traditionella synsätt" det egna hjärtat kan innehålla. Läroplanen uppmanar ju explicit att de traditionella könsrollerna ska motverkas.

Tankarna går vidare till den starkt politiserade svenska skolan, ett av västvärldens mest politiserade skolsystem, enligt pedagogdoktorn John Steinberg.

Varje pedagog med ett öppet hjärta, liksom varje förälder, kan säkert känna igen sig i att man i mötet med varje barn ofta instinktivt vet vad barnet behöver – när man har tid. Men man kanske inte talar om det, i varje fall inte när de ideologiska diskussionerna går varma.

Givetvis kan det bli en stress att hålla inne med vad man gör, därför att styrdokumenten lätt kan uppfattas säga något annat.

Man frågar sig också lite oroligt: Vad är det som gör att en nationell kultur börjar sätta större tilltro till ideologier och metoder, än till intuitiv mänsklig värme och medkänsla? Inte lätt att svara på men värt att fundera över.

Går man till ideologiernas politiska ursprung så finns hos våra politiker en välmenande inställning att ideologiernas syfte är att hjälpa eleverna fullgöra sin mänskliga potential. Idag vet vi dock att den medkännande mänskliga kontakten är långt mycket viktigare för detta syfte än ideologier och pedagogiska metoder.

Som pedagog kan man alltså med gott samvete fortsätta med sin medkänsla och sin varma omsorg om de elever man hinner med. Det är centralt för både lärande och växande, och kommer dessutom att ge mest tillfredsställande i längden för pedagogen. Vi får hoppas att vi i framtiden också kan tala fritt och öppet om det.

Lycka till! Jonas Himmelstrand

Läs mer på www.strategier.se/693.html